Har precis kommit hem från sjukhuset efter en grymt tuff dag. Många prover skulle tas och det var precis lika svårt och jobbigt som vanligt. Efter 3 stick, 1 i armen och två i huvudet, hade tanten endast lyckats fylla knappt hälften av rören. Gahhhh... mamma blir så himla arg... varför kan man inte låta den bästa av den bästa av den bästa sticka mig? Narkosen fixar det alltid de gånger då de blir inkallade. Varje gång vi ska ta prover berättar vi om hur svårt det är, men det lyssnas ändå inte... förrän det är alldeles för sent. Så vi fick dela upp provtagningen i två omgångar. Det är det absolut värsta som kan hända. Ok att en provtagning är jobbig (det kommer det alltid att vara) men när den heller inte ger resultat... då blir vi sååå frustrerade.
Först trodde vi inte att det skulle gå att genomföra provtagning nr. 2 för jag var heeeelt förkrossad. Vi överdriver inte. Men efter ca 1 1/2 timma hade jag lugnat mig något så då gjorde vi ändå provtagning nr. 2 via stick i fingret. Och det gick faktiskt jättebra, även om jag blev ledsen såklart. Jag har fint flyt i mina fingrar.
Några av provsvaren hann vi få. Jag har fortfarande hög APT-tid, så något knas i koaguleringen har jag tyvärr. Vi tog flera prover för detta, men det tar tid att få svaren. Förhoppningsvis kommer det innan helgen. Hoppas bara att de inte slarvar bort eller råkar förstöra mina dyrbara bloddroppar, för det händer ju också titt som tätt. Då ska mamma personligen gå och ta itu med den ansvarige... det lovade hon doktorn.
;-)
Nu sover jag som en stock - totalt utmattad. Jag hoppas att jag kommer att få en god natts sömn i natt. Jag behöver det. Vi alla behöver det. Mamma har också blivit sjuk och har tappat rösten på kuppen... så det är inte konstigt att hennes stubin var kort idag. Otroligt att hon lyckades göra sig hörd så pass ändå, nu får hon nog vara tyst ett tag framöver. Jag tyckte att det var bra, det var på tiden att mamma sa till på skarpen. Så svårt kan det väl inte vara att informera vårdpersonalen om hur svårstucken jag är och hur mycket jobbigt jag har varit med om samt att jag knappt varken ser eller hör. Såna här saker blir ju ganska mycket läskigare då, jag förstår ju inte rikigt vad som händer. Vi får helt enkelt hoppas på bättring.
Dagens vikt: 10720 gr
3 kommentarer:
hej på er, freja du är dagens hjälte (som vanligt) , och din mamma är värd alla rosor i världen som ställer krav på vården. krya på dig elin, du är en riktig förebild för mig. kram dessi
Surtanten Sara kan också följa med och "ta itu"! Det är verkligen en fullständig gåta att det ska vara så jäkla svårt. Man tycker ju ändå att sjuksköterskor och läkare är hyfsat välutbildade och har man klarat sig igenom en universitetsutblidning borde det inte vara alltför knepigt att förstå det ni säger. Och det borde inte behövas sägas att det är jobbigt; det borde räcka med att man känner till Frejas sjukdomsbild och vet hur ofta hon utsätts för sånt. Vi tycker i alla fall att ni är hemskt duktiga alla tre! Krya på er! Kram från Magnus och Sara
Grrrrrrr jag blir så jävla fucked up! Vad e problem??
Freja gumman dagens hjältinna!
Mamma Elin krya på dig o tufft av dig att göra Frejas röst hörd. Kramiz på er alla tre.
Skicka en kommentar