Älskade älskade syster

Juni ligger framför mig i soffan och håller ömt båda mina fötter. Hon vill så gärna vara nära. Hon blir så glad när jag kommer. Vill pussas. Klappas. Kramas. Hålla kind mot kind. Hålla handen. Hålla fötterna.

Tänk vilken tur jag har som har fått en så fin lillasyster. Den här närheten så fin för mig. För oss. 

Uppföljning hos dr. Anne

Alla värden ser bättre ut idag. Lite lägre CRP. Lite lägre andningsfrekvens. Lite högre saturation. Lite lägre puls. Och så två adrenalininhalationer på det som kommer att göra susen. Hurra! Tummen upp för doktorn som har grym koll på läget. 

Lite låg saturation

Jag mår ganska dåligt just nu. Jag är rosslig, hostar, har lite jobbigt att andas och har ganska hög feber. 

Vi har avvaktat med att åka in några dagar men idag fick vi tid för att komma till min härliga dr. Anne på Lidingö sjukhus. Vi kollade CRP  och andningsfrekvens vilka båda var aningen förhöjda. CRP 17 och andningsfrekvens 29. Saturationen var inte dålig men inte heller bra. Jag brukar ligga väldigt högt men landade idag när jag andades som finast (sittande under sömn) på 90-91%. När jag ligger ner får jag väldigt jobbigt att andas och låter mycket ansträngd. Dr. Anne blev inte orolig över 90% saturation men det blev mamma och pappa så för säkerhets skull skickade hon därför mig vidare ALB för lungröntgen. Innan jag åkte fick jag inhalera adrenalin. 

Vi brassade in till ALB. Gick direkt till röntgen och gav oss tillkänna i receptionen. Väntade i kanske 2 minuter sen var det dags. Röntgen. Vips - klart! Sedan vänta på ok (om att bilderna var ok och att ingen bild behöver tas om). Gick blixtsnabbt. Ringde dr. Anne på mobilen och meddelade att svar fanns att hämta. Satte oss i bilen och körde hem. Trots rusningstid gick det geschwint. Innan vi hann hem ringde dr. Anne och meddelade att röntgen såg fin ut. Hurra! Tänk om det alltid gick så här lätt. 

Imorgon ska vi tillbaka till dr. Anne och ta ett nytt CRP och få inhalera lite adrenalin på nytt. Underbart smidigt och härligt att få ha en plan för uppföljning. Tack igen dr. Anne och gänget på Lidingö sjukhus. Hur skulle vi kunna klara oss utan er? Kram till er. Vi ses imorgon!

Trillade ur vagnen

Så hände det som bara inte får hända. Jag trillade ur vagnen. Bromsen hade inte riktigt hakat i och så släppte den och vagnen rullade bakåt ner för trottoarkanten. Som tur är så föll jag ganska långt tillsammans med vagnen innan jag trillade ur och slog huvudet. Ett litet jack och några blåmärken i pannan samt en skrapad näsa blev resultatet. Jag blev såklart helt förkrossad och tårarna rann. 

Vi åkte direkt till underbara dr. Anne och gänget på Lidingö sjukhus som tog emot mig med öppna armar och plåstrade om.  Tack snälla ni för hjälpen!

Godmorgon