Sen jag slutade äta Sabrilex har jag börjat tycka att det är roligt att försöka stå när mamma och pappa hjälper till. Jag orkar bara korta stunder, men jag tycker att det är himla skoj. Jag känner mig lite starkare. Och när mamma och pappa uppmuntarar, tjoar och tjimmar så blir jag så stolt så stolt. Det syns tydligt på lång väg... då lyssnar och ler jag, pratar lite extra... och så kanske jag skuttar till med armar och ben några extra gånger.
3 kommentarer:
Wow! Vi är hemskt imponerade! Kram från Magnus & Sara
heja freja. härligt att höra att du är så stark och glad. klart man ska vara stolt när man kan stå. du ska vara stolt som en söt liten tupp. kram dessi
Söta lilla Freja, du kämpar du! Hoppas du får vara frisk och bara ha det bra nu! Tänker på dig(er)! Kramar från Evalill
Skicka en kommentar