2013-01-19

Många långa timmar på akuten


Efter ambulansfärd och två timmars väntan på att få träffa en doktor på akuten kommer äntligen en sköterska och pratar med oss:
-"Hur är det här nu då? Känns det bättre? Är det så att ni börjar känna er redo för att åka hem?"

Nja sa vi. Det vore trevligt att få träffa en läkare först. Gissa om sköterskan kände sig dum.
;)
Ganska roligt tyckte vi. Vi skrattade åt detta många gånger. Det är ju så sorgligt dåligt att det är svårt att göra annat än skratta.


Efter 4-5 timmar fick jag träffa en doktor. Sen togs lite prover. Efter ytterligare några timmar kom doktorn igen. Nu gick även min PAL Helgi på akutens nattpass. Himla tur för mig. Han känner ju mig och min kramphistorik. Helgi tyckte att vi kunde få åka hem. Eventuella krampmedicindiskussioner tar vi en annan dag. Efter nio timmar fick vi alltså åka hem. Med ett recept på antibiotika som vi redan hade hemma i lådan.

Som tur var hade vi nämligen lämnat in en urinodling på fredagen. Vi gör det varje vecka som rutin. Denna odling blev kvar medan vi satt på akuten och den visade på växt av enterobacter så då fick jag antibiotika insatt.

Med facit i hand så hade vi kunnat klara oss lika bra hemma men epilepsikramper är inget man vill chansa med. Det kändes bra att få komma till sjukhuset och att vara där ifall det hade fortsatt. Efter akutmedicineringen med Diazepam har mått Freja helt OK. Bara några mindre kramper. Inga stora. På akuten somnade hon lugnt och fint och har sedan sovit gott i sin säng här hemma hela natten.

Stort tack till moster Malin som var med oss på akuten hela dagen som support. Otroligt skönt! Dels för att mamma inte blir helt låst med mig men kanske allra mest för att mosters totala frustration över all ineffektivitet gjorde mamma ganska lugn. Skönt för henne att få axla den lugna rollen. Mamma, pappa och jag har ju tränat på detta i 5 år. Malin är en rookie. Ett stort tack också till snälla farfar som kom och hämtade oss. Det var väldigt skönt att få komma hem snabbt och smidigt när det äntligen var det för hemgång.





1 kommentar:

dessi sa...

Det går inte att säga nog med gånger.. men hur dåligt ska det fungera? Ni borde bli mottagna/omhändertagna på bästa sätt. Man hoppas ju att läkarna gör sitt ytersta hela tiden, men det är sorgligt att inte vården fungerar bättre!
Det är skönt att höra att ni tar det så bra och framförallt att Freja mår bättre. viktigaste av allt!! skickar kramar i massor!