Idag vid tretiden hände något... helt plötsligt som om någon knäppte av en strömbrytare blev jag lugnare än på länge. Jag började röra mig mindre oroligt, jag tycktes helt plötsligt höra vad mamma sa, jag gjorde några försök att prata och i mina ögon fanns glädje. Är jag tillfreds? Vad har hänt? Är det den miskade dosen av Sabrilex som gör det eller är det bara en tillfällig topp?
Vi vågar inte hoppas för mycket, men vi hoppas såklart att detta är en början på något bra...
3 kommentarer:
Heja Freja!
Det hoppas vi med! Jättemycket!
Stor kram
:-D
/Moster M.
Hej,
Så fick vi träffas en stund på Hemsövägen. Hoppas att mamma Elins träning har hjälpt och att magen kommit igång.
Kram
Birgitta
Skicka en kommentar