CRP 200 - ingen permis

Vi hade hoppats på permis idag men så blir det icke. CRP:t har stigit - såklart. Högst troligt eftersom det släpar efter ett dygn. Doktorn vill inte låta oss åka förrän det har börjat sjunka. Oerhört frustrerande eftersom jag känner mig bättre än igår och jag klarar mig utan syrgas nu. Det känns verkligen som att det går åt rätt håll. Pappa försökte förhandla in ett nytt CRP under eftermiddagen för att se om det sjunker något men vi fick kalla handen på den. 

Tillvaron på sjukhuset är lugn. Jag sover gott och pappa vankar av och an i rummet. Det är näst intill omöjligt för pappa att få svar på de frågor han har. Knappt några läkare syns till - alla är hemma och firar påsk. 

Det är verkligen märkligt att sjukhusets bemanningsrutiner aldrig förändras till det bättre. Sett ur patientens perspektiv. Människor är sjuka även under kvällar och helger - tro det eller ej. Det blir bara så mycket jobbigare för dem som råkar ha oturen att bli sjuka just en helg. Eller än värre - en långhelg.