Syrran och jag

Minnesord för mom-momma Anna

Anna föddes i Tvärålund i Västerbotten 1921 och avled 16 mars 2016 på Myltblomman i Svenstavik. Anna efterlämnar dottern Barbro, sönerna Anders och Sture med familjer.

På övervåningen hos mormor hänger det ett par boxningshandskar. Jag vet inte vems de är. Inte min mormors. Men kunde lika gärna ha varit. De sista fyra åren har varit som en Rocky Balboa-film med mormor i rollen som stark och envis boxare. Mormor blev sjuk och flera gånger trodde vi att hon inte skulle överleva. Vi trodde fel. Mot alla odds reste hon sig igen och gick loss på en ny rond. Tills nu. Nu blir det inte fler ronder. Och vi lyfte mormor från hennes säng och bar henne i famnen till kistan där vi lade henne.

Min mormor var taxichaufför. På Skucku taxi som hon drev tillsammans med morfar Ernst. Det är inte många kvinnor i taxibranschen. Inte nu. Inte då. I en marinblå tjänstekostym med tillhörande mössa körde hon människor samtidigt som hon hanterade de utmaningar som dök upp längs med vägen. Både liv och död. Människor som föddes och människor som dog. I en förlängd Chevrolet, i en Mercedes 190 diesel, i en alldeles underbar kycklinggul Volvo Express med svart rand och förhöjt tak. Att som barnbarn få åka i den med Göingeflickorna strömmande ur högtalarna var mer än toppen.

Mer än toppen var också mormors smörgåstårta som gjorde kometkarriär bland Uppsalas studenter. Varje söndag under hösten 1997 serverades smörgåstårtan på studenternas söndagsfika och den blev otroligt populär. Mormor fanns alltid tillgänglig via telefon för att svara på barnbarnet Elins frågor kring recept och tillverkningsteknik.

Den 16 september 2009 skrev mormor att "nu är det slut på varpen i vävstolen men jag har en ny. Får se när den kommer i vävstolen. Jag är på bättre humör när jag har en väv på gång och får sitta och fantisera om hur nästa matta skall bli". Och hon skapade. Bara i Stockholm finns ett antal trasmattor varav en är specialdesignad för damernas omklädningsrum på Hammarby roddförening.

Mormor. Anna. Som virkade röda hjärtan och ängslades över nära, kära och omvärld. Stickade strumpor som hon kallade muskedunder. Lagade Nikkaluoktasoppa, kokade sylt och berättade historier. Skapade vykort av näver, skrev brev och skickade trisslotter. Hade stående stryktipsrader, lade patiens och agerade dövstumtomte på julafton. Sparade matvaruförpackningar så att vi kunde leka affär, i fantasin kanske samma konsumbutik som gjorde att hon som tonåring flyttade med sin familj från Munkflohögen till Skucku. Där hon träffade morfar och blev kär.

Mormor Anna på Bergåsa. Som doftade som bara hon gjorde. 

Hon fattas oss.

Familjen, genom Malin Bergner barnbarn

Det är inte bara för närmaste familjen som Anna har varit en stor förebild. Barnbarnet Malins vän, Eva Buskas ord om Anna:

Anna för mig är skållhet Nikkaluoktasoppa och tunnbröd. Hon är för mig skrockande skratt och sylvassa repliker.

Hon var då en bra bit över 80, men öppnade utan att blinka dörren inte bara för barnbarn, utan för ett helt gäng kompisar. Hon bäddade madrasser och lagade Nikkaluoktasoppa så att vi skulle stå oss. Men hon var så himla mycket mer än en mormor som pysslade om. Hon var i allra högsta grad med i samtalen, la sig i. Tyckte till. Gjorde sin röst hörd. Hon var både varm och lite barsk på en gång. En urkvinna som inte tänkte annat än att bo kvar i huset, bära veden, sköta trädgården fast hon var ensam under så många år. 

Hon tillhör den generation av svenska kvinnor som kanske inte talar om feminismen, men som lever den, är den och tar sin plats för självklar. En förebild som varje kvinna borde ha.

Eva