2012-01-23
2012-01-11
Urintömning
I skrivande stund undersöks för fullt hur jag kissar. På bilden kan ni se en liten sladd. Den blinkar när det bli blött i blöjan. Jag kissar ungefär en gång i timmen. Efter varje urintömning så mäter sköterska hur mycket urin som finns kvar i blåsan. Det ska helst vara 0 ml givetvis. Första gången kissade jag ca 205 ml då var det kvar 14 ml i blåsan. Andra gången kissade jag 123 ml och hade bara 4,9 ml kvar - alltså jättebra! Tredje gången kissade jag 160 ml och hade kvar 28 ml - alltså inte så bra. Väntar på 4:e kissandet nu. Vi har ett jättefint rum och alla är jättesnälla.
Vikt 17,6 kg
Är på sjukhuset med pappa idag. Vi är hos dagvården på Q82 för att titta närmare på mina urinorgan för att försöka förstå varför jag så ofta besväras när jag ska kissa. Som vanligt fick jag väga mig och imponerade stort på alla. 17,6 kg visade vågen - inte illa alls! Snart är jag uppe på "normalkurvan". Wow!
Länk till artikeln om mig
http://www.foraldrakraft.se/articles/sällsynta-diagnoser/frejas-ovanliga-resa
2012-01-05
Frejas ovanliga resa
I januarinumret av tidningen Föräldrakraft är jag med i en artikel. Januaritidningen har ett särkilt tema om Sällsynta diagnoser. Förutom artikeln om mig och min diagnos så finns det vidare läsning om just Sällsynta diagnoser. Det blev en jättefin artikel. Tyvärr har jag ingen webbsida att länka till så jag skriver istället in texten nedanför bilden.
Frejas ovanliga resa
Det är alldeles strax dags för Freja att få sin dagliga dos specialimporterad fettsyra. Pappa Jakob hämtar en liten brun glasflaska märkt med ”DHA 200 mg” i frysen. Den får tina en stund på bordet, och sen öppnar mamma Elin locket och häller ned innehållet i den spruta som redan sitter fäst på slangen till pegen. När flaskan verkar tom häller hon i några droppar vatten och skakar den för att få med det som eventuellt har dröjt sig kvar av det oljeliknande innehållet.
Freja har en sjukdom inom Zellwegers syndromspektrum, där de
sjukaste barnen lever högst sex månader
och de lindrigast drabbade kan uppnå vuxen ålder. Frejas levnadstid vågar ingen
sia om. Det finns bara fem beskrivna fall med exakt samma genetiska mutationer
i världen. Den som levde kortast dog vid nio månaders ålder och den som levde längst levde en bit in i tonåren.
Freja föddes på midsommarafton 2007.
Mamma Elin berättar att hon var liten, muskelsvag och hade ett
karaktäristiskt utseende med stor fontanell och fyrfingerfåror i båda handflatorna.
Men då de undersökningar som gjordes inte visade något, friskförklarades hon av
läkarna, och familjen åkte hem. Men Freja orkade inte amma ordentligt, hon var ofta missnöjd och
ville helst bli buren. Jakob och Elin minns att det var nästan omöjligt att ta
sig i väg någon längre sträcka, eftersom Freja skrek tills hon tappade andan
när de la henne i vagnen eller satte henne i bilstolen.
Besked om Zellweger
Senare samma höst, i mitten av september, fick Freja
muskelryckningar. EEG:et visade ingen epileptisk aktivitet men det blev ändå
början till en större utredning. Under den ovissa väntan minns Jakob att han
satt och surfade i smyg på kvällarna, han ville inte att Elin skulle märka
något. Han läste om alla möjliga syndrom, och jämförde sin lilla flicka med de
bilder han såg.
Ett barn vartannat år
Det föds ett barn vartannat år med en sjukdom inom Zellwegers
syndromspektrum. Det är en biokemisk sjukdom som tillhör gruppen peroxisomala
sjukdomar. Den påverkar hjärna, muskler, hjärta, lever, njurar, binjurar,
hörsel och syn. Vid Zellweger är nivån av den fleromättade fettsyran DHA
(docosahexaensyra) kraftigt sänkt i hjärna, lever och njurar, och enligt
Socialstyrelsen har behandlingsförsök med DHA ”rapporterats ge vissa gynnsamma
effekter bland annat på syn, utveckling och muskelspänning”. När
Elin och Jakob hörde talas om detta tog det upp saken med Frejas läkare, men
fick då veta att det rådde delade meningar om hur verksamt detta var, ”det var ju bara forskning”. – Det kändes som att de tänkte ”vad spelar det
för roll, hon ska ju ändå dö snart”, säger Elin
Elin och Jakob gav sig inte och efter mycket tjat fick de ett
DHA-pulver, i låg koncentration, att prova. De hörde talas om läkaren och
forskaren Manuela Martinez i Barcelona, som tog emot barn med lindrig eller
måttlig Zellweger, för att ge dem
högkoncentrerad DHA. Då detta var en renare form, gav den mindre biverkningar och bättre resultat. Frejas läkarelovade att kontakta henne, men
veckorna gick utan att något hände, och
när Elin konfronterade henne skyllde hon på att mejladressen hade varit
fel. Då mejlade Elin själv. Manuela Martinez svarade efter en timme.
Några veckor senare, i januari 2008, begav sig familjen
Bergner-Tholsby iväg på sin första Barcelona-resa. De blev kvar en månad. –
Första dagen sa Manuela Martinez att det enda hon kunde lova var att Frejas
levervärden skulle bli bättre, berättar Jakob. Efter en första provtagning
fick Freja sin första dos 97-procentig DHA, tillverkad i Japan och utblandad i
lagom mängd olivolja på klinken. Dagarna gick och de förhöjda levervärdena vände, precis som Manuela Martinez lovat. Men det hände också
något annat. Snart började de märka att Freja var mer tillfreds. Pappa Jakob
minns en kväll i slutet av vistelsen, när Freja var nöjd i sin vagn en lång
stund när de var ute på restaurang. När de kom hem till Sverige igen blev det
bara bättre och bättre. – Vi kunde helt plötsligt ta långa promenader med
barnvagnen och Freja kunde sitta själv i bilstolen och vara nöjd. Hon blev
lugnare och tryggare, mindre orolig. Livet öppnades upp, säger Jakob.
Fler resor
De skickade in kvitton för resa och boende till Försäkringskassan
och fick ersättning den där första gången. Kostnader för de kommande resorna, liksom
fettsyran, har de fått stå för själva. – Fettsyran skickas hit var sjätte,
sjunde vecka i frysboxar. Den håller för en resa på 48 timmar. Först betalade
vi bara för frakten, men nu betalar vi tio euro per dagsdos plus frakt. Det är
orättvist, bara de som har råd kan göra detta, säger Jakob.
Två gånger per år har de besökt Barcelona, en vecka åt gången.
Däremellan har de haft mejlkontakt och tagit bilder och skickat ned, så fort de
har undrat något. Men så för ett år sedan dog Manuela Martinez, och de som
donerat pengar till projektet har dragit sig ur och det håller nu på att
avvecklas. En assistent som fortfarande är kvar försöker nu hjälpa familjerna att komma i kontakt med
andra Zellweger-specialister runt om i världen, och Elin och Jakob har fått veta att läkaren Nancy Braverman i
Kanada förhoppningsvis ska följa Freja från och med nu. Hur det blir med
leveranserna av DHA vet de inte.
Kontakt med andra
Elin har delat med sig av Frejas liv genom att blogga. Det började
som en dagbok till den närmaste familjen, men bloggen följs nu av många andra. –
Jag ville förmedla vad som hände till nära och kära utan att behöva berätta
allt för alla hela tiden. Jag skriver rakt upp och ned, både ilska och glädje.
Jag dokumenterar det som händer runt Freja, på förskolan, på sjukhuset.
De har träffat ett par andra barn med Zellweger under åren,
framför allt på kliniken i Barcelona. Det har varit mycket värdefullt. Jakob
berättar att de vid ett flertal tillfällen sagt till Frejas svenska läkare att
de gärna vill bli kontaktade av andra familjer för att utbyta kunskaper och erfarenheter.
Men det har inte hänt. Han är förundrad över att det verkar som att inte ens
läkarna själva utbyter erfarenheter med varandra. – Hur ska läkarna kunna veta något när de träffar ett barn med den
här diagnosen så sällan? Varför ligger det inte i läkarnas intresse att
kontakta varandra? Det är konstigt.
Familjen Bergner-Tholsby är också tacksamma över att Freja trots
allt har en diagnos, även om den är sällsynt.
- Vi har ett namn på det och då blir det enklare, säger Jakob.
Vill ha syskon
Jakob och Elin är anlagsbärare till Zellweger, och liksom övriga
peroxisomala sjukdomar, är sjukdomen ärftlig genetiskt. Vid varje graviditet
finns 25 procents risk att barnet utvecklar sjukdomen, liksom 25 procent chans
att barnet varken får sjukdomen eller blir anlagsbärare. I 50 procent av fallen
får barnet anlaget i enkel uppsättning och blir liksom föräldrarna frisk anlagsbärare. För Elin och Jakob
har det inte varit något alternativ att försöka skaffa ett syskon som vanligt,
då de inte vill behöva ta ställning till en eventuell abort.
För familjer i den här situationen finns möjlighet att istället
prova PGD (preimplantorisk genetisk diagnostik), en provrörsbefruktning där genetisk diagnostik görs på embryot
innan ett eventuellt återförande. Fördelen med PGD jämfört med vanlig
fosterdiagnostik är att graviditeten kan påbörjas i vetskap om att syskonet
inte kommer att drabbas av sjukdomen.
Lång väg
Elin och Jakob drömmer om ett friskt syskon, samtidigt som de är
medvetna om att vägen dit är lång och svår. Dessutom har de genom Freja träffat
så många barn med olika funktionsnedsättningar, att tanken på ett helt friskt
syskon nästan tycks omöjlig. Elin säger att om de lyckas med en PGD så
utesluter den ju bara Frejas diagnos.
– Det är en chans på 140 000 att man får ett barn med Zellweger,
så om jag skulle få en chans på 20 000 att barnet bär på ett kromosomfel,
vilket egentligen är pyttelite, så kommer jag tycka att det är mycket!
2012-01-03
Vårdhunden Livia är barnens bästa vän
"Vårdhunden Livia är barnens bästa vän." Så inleds ett reportage i Härliga hund om vårdhunden som arbetar på Erstagården, Nordens första hospice för barn. Där "får unga med en dödlig sjukdom kvalificerad vård. Men ett minst lika viktigt uppdrag är att göra den sista tiden i deras liv så positiv som möjligt. Det är här Livia, ett år, kommer in" --- "Att Livia får mitt barn att le betyder allt för mig", säger en av föräldrarna.
Vårdhunden Livia är barnens bästa vän
(I denna artikel kan ni läsa om Livia och Lilla Erstagården. Min kompis Bruno är med i reportaget.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)