Idag har moster Malin sprungit Stockholm Marathon. Sämsta vädret någonsin. 5 grader, starka vindar och hällregn. Usch och fy... strongt att fullfölja. Mamma och pappa försökte heja så gott de kunde Själv stannade jag hemma med min assistent Kristina. Nej tack sa jag... jag gillar inte kyla, regn och rusk.
Malin gjorde en helt suverän insats och kom alldeles nyss i mål på Stadion på tiden 3.58.12.
Grymt bra jobbat! Vi är så stolta och imponerade.
Eva, Helena och pappa hejar för fullt med bjällror och skrik.
Här kommer Malin vid Tegeluddsvägen. Hon känner sig trött och vill byta mössa.
Pappa springer med moster Malin några hundra meter för att bistå med torr mössa, saft, banan och lite choklad. Heja pappa! Heja moster Malin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar