I ca 2 1/2 vecka har jag skrikit oerhört mycket. Ingen förstår varför. Jag bara skriker och skriker och skriker och skriker. Jag skriker flera timmar i sträck. Jag skriker så mycket att jag då och då blir alldeles tyst och nästan lila i ansiktet. Antingen har jag ont någonstans eller så blir jag bara jätte, jätte, JÄTTEARG när mamma och pappa inte fattar vad dom ska göra.
Vill jag bajsa? Vill jag rapa? Är jag hungrig? Är jag törstig? Är jag trött? Är jag uttråkad? Ofta övergår det ena till det andra eftersom jag skriker så länge, så länge, så läääääänge. Det kanske börjar med att jag är törstig, men sen så blir jag hungrig och så småningom såklart jättetrött. Kanske har jag ont i magen också? Kan det vara reflux? Kan det vara PEG:en? Kan det vara biverkningar av min EP-medicin? Kanske blir jag arg av den?
Vad det än beror på så är det extremt tröttsamt för oss alla när jag skriker så här. Jag blir så himla himla trött och lika trötta blir mamma och pappa. Efter 3 timmars oavbrutet skrik och misslyckade försök att tillfreddställa mina önskemål då blir även den bäste helt slut. Huvudet blir totalt utblåst, huvudvärken kommer smygande, kroppen blir matt och alla planer som fanns på att försöka lämna huset är som bortblåsta. Isolering! Det känns som att sitta kvar på perrongen, alla tåg har lämnat stationen, inga människor finns kvar i staden förutom vi och orkanen som precis svepte förbi har sugit åt sig all ork som fanns kvar. När orkanen Freja dragit förbi sjunker mamma och pappa med ett djup andetag ner på soffan, på sängen, på stolen, på golvet - vad som helst funkar. Vi måste alla få vila, så gott det går, innan nästa lågtryck drar in över oss. Mamma och pappa njuter av den lilla stundens tystnad som infinner sig. Vilken njutning att jag äntligen kommit till ro. Älskade Freja tänker dom - vad är det som händer? Vad kan vi göra för att hjälpa dig?
9 kommentarer:
Elin och Jakob, vet inte vad man kan säga/skriva mer än att ni är helt helt fantastiska på alla sätt.
Blir så berörd av det ni skriver, saknar ord. Känner bara enorm empati för er - och vill gärna hjälpa om jag kan! (Jag kan åka och storhandla, laga mat eller ngt annat!)
Hoppas Freja mår lite bättre och är lugnare.
kram Dessi
Tänker på er massor och tycker ni är SÅ duktiga! Hoppas att Freja snart blir bättre. Kram
Men lilla gumman! Så du gör med dina föräldrar! Men det är nog inte så lätt för dig heller..
Jag håller med dessi på alla sätt och vis, ni är verkligen fantastiska!
Många kramar från oss i norr!
Freja gumman vad e det som fattas dig? Tänker på er alla tre som gör allt för att få lite vindstilla o en härlig solnedgång att tillsammans njuta av. Tänker på er! Massor av starkande kramar till hela familjen.
Det måste vara ett absolut maxprov att stå ut med det som du beskriver. Att inte förstå eller kunna få svar vad som är fel, samtidigt som man måste orka fortsätta. Jag kan nog inte beskriva min beundran för er.
Ta vara på ALLA små pauser ni kan få. Ge dessutom varandra en klapp på axeln och säg "fan vad vi är tillräckligt bra som gör allt vi orkar och kan för att göra saker bättre!!!"
Kramar
Karro
Usch och fy. Verkligen. Som alla andra skrivit så är ni fantastiska! Kämpa på och kom ihåg att vi alla finns här och tänker på er och mer än gärna hjälper till om vi på något sätt kan. Kram från mig och Magnus
Älskade lilla Freja, om vi bara kunde förstå dig!
Tänker på er alla tre!
Kramar /Evalill
Kära fina Freja, hoppas du får må bättre nu efter denna jättetuffa period. Din mamma o pappa är helt fantastiska, beundransvärda, all styrka till er. Tänker mycket på er, i natt drömde jag om er t.o.m. :) Du var så glad Freja, det kanske är ett gott tecken ;) Hoppas det!! Kram Paula
brukar följa med ibland. På alla era äventyr. Å ja tycker att ni är så starka som fortsätter att kämpa i uppförsbackar. Lyckliga för det lilla.
Ni får mig att tänka rätt!
Kramar
Skicka en kommentar