Grattis på födelsedagen farfar

Lunchdags

Innan jag börjar äta gör vi "dags-för-mat-tecknet". Då stryker vi min hand framför min mun. Mmmmm.... dags för mat tänker jag då och börjar genast smacka. Det är gott med mat och det är skoj att äta själv. Mina fröknar på dagis är alldeles stumma över hur duktig jag har blivit under sommaren. Och snabbt går det också. Hoppas det får hålla i sig - att få mat genom knappen på magen är trist och det känns så konstigt att inte få komma med några synpunkter alls på maten.
;-)

Nu är mina vänner i mål

Vilken prestation! Vilken tid!

30 km kuperad terräng på 3 timmar 16 minuter och 27 sekunder. WOW!!!

Malin slog Eva med 3 sekunder. Otroligt jämt - men så kallar dom sig för "Dynamitduon" också.
;-)

Lidingöloppet

Idag har vi tittat på Lidingöloppet. Moster Malin och hennes kompis Eva är med och springer. Banan går precis nedanför vårt hus. Ända sedan det första loppet 1965 har Lidingöloppet varit störst i Sverige och loppet är till och med utnämnt till världens största terränglopp, noterat i Guinness Rekordbok. Det är ett tufft lopp, 30 km i kuperad terräng. Vi håller tummarna för Malin och Eva. Hoppas ni fixar ännu vassare tider än förra året...

Vi mötte upp med lite energipåfyllnad vid ca 4 km. Se bilderna nedan.

I skrivande stund har Eva en svag ledning över Moster Malin.

Eva startade kl: 13:20:00 och passerade sträckorna 5, 10 och 15 km på nedanstående tider:
5 km 00:34:01
10 km 01:00:42
15 km 01:29:46

Malin startade kl: 13:30:00 och passerade sträckorna 5, 10 och 15 km på nedanstående tider:
5 km 00:34:38
10 km 01:01:16
15 km 01:32:01

:-)
Heja, heja, heja!

Vincent och jag till sjöss

Idag har jag och mamma varit på båtuflykt med min kompis Vincent och hans föräldrar Angelica och Tobias. Det var jättespännande. Vincents mamma och pappa har en jättefin båt som kan åka fort, fort, fort. Och den är så stor så att till och med min vagn fick plats.Vädret var super. En underbar utflykt! Tack för att vi fick åka med.
:-)

Inte så dumt ändå...

Kannibaler?

Idag på dagis blev jag biten av i foten. Jo, du läser rätt. Jag blev biten i foten! Oerhört läskigt. Det andra barnet bara tog tag i foten när vi passerade varandra i korridoren... och så bet hon till. Jag blev såklart jätte-, jätte-, jätteledsen. Som tur var gick det inte hål på huden... och som tur var kom mamma och pappa på direkten och tröstade mig.
:-(
Nu är allt bra igen. Ligger hemma och vilar i min härliga säng. Det syns 3 små röda märken på foten, men det är inte värre än så.

Mitt älskade rum - välkommen in!

Zzzzzznark... jag sover som en stock i nya sängen. Men det allra bästa är att mamma och pappa ryms i den också...
:-)

Favoritsysselsättning

Mmmmmm... massage. Finns det något bättre? Troligen inte.

Återbesök CI-enheten

Idag var jag på CI-enheten på Huddinge sjukhus. Sjukhusdagar är alltid jobbiga. Hela mitt schema kommer ur balans. Allt blir liksom upp och nervänt för mig. Istället för att äta själv (som jag numera är otroligt duktig på - äter säkert 75% via munnen) så blir det istället peg:en. Allt blir lite stressigt och det tycker jag är jättejobbigt. Ingen tid för att t.ex. rapa i lugn och ro. Ingen bra stol att sitta i. Sömn blir det ingen alls för det är svårt att komma till ro... jag har jättesvårt för att slappna av och sova på resande fot.

Hur som helst, detta var ett återbesök planerat sedan länge. Jag fick träffa ingenjören som kollade att utrustningen funkar som den ska och audionomen som gjorde ett enklare hörseltest. Jag hör med hjälp av mitt CI och det märktes. Mina signaler är mycket subtila - men dom finns där. Ingenjören kunde konstatera att jag blinkade i takt med de signaler som han skickade. Tutade han 2 gånger snabbt så blinkade jag 2 gånger snabbt. Det var oerhört tydligt - jättehärligt! Mamma och pappa blev väldigt, väldigt glada. Roligt att kunna göra någon så glad över det lilla, lilla, lilla.