Mjölkfett gör susen

Idag hade jag tid hos min dietist Jenny. Det var väldigt länge sen jag träffade henne, det har känts som om hon inte vet vad hon ska säga. Som om hon inte riktigt vill vara ansvarig för att ge kostråd till mig. Vi förstår att det är svårt, det tycker vi med. Antagligen blev dietisten påkopplad av doktorn nu när jag tappat så mycket i vikt. Bra tycker vi hur som helst.

Vi pratade om hur jag äter, när jag äter, hur mycket jag äter. Hur mycket proteiner, hur mycket grönsaker, hur mycket frukt, hur mycket kolhydrater, hur mycket fett, hur mycket vatten… Inga kostigheter – jag får jättefin mat både hemma och på dagis. Problemet är som vanligt fettet. Troligen får jag alldeles för lite fett. Det är ju min förmåga att bryta ner långa fettsyror som är grundbulten och stora problemet i min sjukdom. Hur som helst, för ett par veckor sedan började jag äta mjölkprodukter i liten skala igen och det har gått jättebra. Mejeriprodukter är rika på något som heter Fytansyra. Fytansyra är en 20 kolatomer lång grenad fettsyra som finns i ganska stor mängd i just kött och mjölk. Denna typ av fettsyra har jag svårt att bryta ner och därför bör jag vara försiktig med livsmedel av denna sort. När jag inte bryter ner fetter lagras det upp i kroppen och ställer till med besvär.

Men jag behöver ju också fett för att utvecklas. Pest eller kolera! Vad ska vi välja? Om det kan gynna min utveckling så måste det vara värt att prova. Risken är kanske att jag lever kortare, men om det kan ge mig någon form av extra livskvalitet, utveckling eller energi så måste det vara värt det. Vi måste prova. Vi vill också poängtera att detta endast är våra egna hypoteser – vi har såklart ingen aning.

Hur som helst – min nya kost har gett resultat. Jag hade gått upp 450 gr sen sist och kurvan har gjort en skarp vändning. Vi håller tummarna för att denna lilla ändring skall göra susen för mig.