En suverän dag avslutades med en kräkning rakt ner i mammas urringning. Slafs! Vi gick en kvällspromenad ner till Barceloneta och satte oss för att dricka en Cafe con Leche. Jag var jätteglad, pratade, log och mådde till synes mycket bra. Efter en stund började jag bli lite kinkig, mamma och pappa förstod egentligen aldrig varför. Efter en stund i mammas knä valde jag helt plötsligt att kräkas över både mig själv och henne. Inte så vidare värst roligt när alla tittar på.
:-(
Jag har gjort så här några dagar i rad nu. Mycket, mycket märkligt! Vi förstår faktiskt inte vad det beror på. Vi oroar oss dock för att det är relaterat till binjuren. Det är lätt att oroa sig för allvarliga saker när det finns så mycket allvarliga saker att vara orolig för.
Usch usch usch... Kan det ändå vara skönt att ni är nära Dr Martinez när såna här mystiska grejer sker? Jag hoppas så att att det inte är binjuren som spökar. Önskar att man kunde "ta över" en del av era svårigheter och jämna ut dem på fler personer. Som vanligt så hoppas jag innerligt att ni hojtar till om ni kommer på något som man kan hjälpa er med; stort som smått. Stora kramar uppmuntrande tankar till er /S
SvaraRadera